#3 – Löptur med Lidl.

Hur funkar riktigt billiga skor för löpning? Jag följer Björn Sunesons löpäventyr och fick se att han hittat skor på Lidl till sin nästa löpning genom USA (Se hans inlägg från 5 januari).

Det där lät riktigt spännande så jag och sambon stack iväg till Lidl i lördags och köpte var sitt par. Lite dåligt utbud av storlekar, så vi fick besöka fyra butiker innan vi hittade rätt.

Sen bar det av in till stan för att testa. Inne i stan var det barmark, här i förorten lite isigt. Det är svårt att testa skor med halkskydd på.

Inne i stan stack vi iväg på en mysig 8 kilometers löp- och shoppingrunda. Resultatet blev över förväntan.  Ingen av oss kände några konstigheter i fötterna. Skorna var lätta och rätt stumma. Rätt dålig dämpning, ungefär som i en lättvikts ”barfotasko”. Resultatet blev ett bra löpsteg på framfoten, snarare än tunga landningar på hälen. Det är ju rätt bra.

Skorna vägde 260 gram styck. Exakt samma vikt och ganska lik känsla med ett par rätt lätta Adidas jag har, Adidas pure boost DPR. Men de har ju ett helt annat pris.

Ska fortsätta testa Lidl-skorna i vår och se hur de håller på sikt.

Kräver en kartläsare att köra runt till okända Lidl-butiker. De är helt otroligt lika varandra på insidan.

Lite skumt med lappen ”prissänkt”. För de brukar väl inte ha löparskor? Gott om storlek 45. Jag hittade ett par 41 som funkade, jag brukar ha 41,5. Inga 42 hittades, Björn Sunesson hade hittat två par enligt hans rapport.

Vi fick springa i solen, det är ju inte vanligt i januari i Stockholm! Färden blev en runda mellan olika butiker vi ville spana i. Jag gillar att se städer löpandes, man hinner se mycket och jag fryser inte på samma sätt som när jag går.

Samma löpkänsla, samma vikt. Lidl till vänster, Adidas till höger.

Annonser

#2 – Stoppsladd i Järvsö.

Helgen innan skolstart blev det slalomäventyr i Järvsö. Jag gillar helgäventyr så några dagar i backen räcker.

Slalom är tacksamt, barn klarar sig rätt snabbt själva. Själva äventyret denna gång handlade om att få min dotter, 11 år, mer självständig i backen. Jag har åkt med henne alltid, men vill kunna få henne trygg i lift och backe så hon klarar sig själv en stund. Samtidigt som jag är trygg. Jag visste först inte hur det skulle gå till riktigt. Visade sig efter ett tag att skidskola i min regi med svängar och stopp var det som gjorde henne trygg.  Efter ett par varv i backarna började hon få till en stoppsladd och lyckades släppa plogandet i svängar.

Sen var det dags för skarpt test. Jag och grabben lämnade henne i 45 minuter själv i en backe. Känndes lite läskigt, risken är ju ett rejält bakslag. Men det gick bra, hon var trygg och hade kul själv. Det känndes rätt konstigt att inte ständigt hålla koll på var hon var. Nu klarar de sig själva båda två i backen, blir ju helt andra äventyr som blir möjliga.

 

Grabben, 13 år, klarar sig utmärkt och är lika snabb som jag. Nu fick vi möjlighet att åka tillsammans ett tag.

Helgens hjälte som tog ett stort kliv. Mycket stolt tjej över sin nya förmåga till stoppsladd. Riktigt bra att hon kan det för hon är inte rädd för fart.

Bild från vandrarhemmet i Edsbyn där vi bodde. Jag tycker det blir så mycket mysigare att bo med självhushåll. Man får laga mat tillsammans. Ungarna tycker det ofta är spännande att komma in i köket och hitta i skåpen.

Sängkläder får man ta med själv och jag tycker det kan vara rätt tungt och slitigt med traditionella bommulslakan. Så nu har vi landat i att vi har ett underlakan, örngott och en egen tunn sovsäck. Då slipper vi hålla på med påslakan. Underlakanet är en lätt och liten variant från Erlandssons brygga i polyester. Bland annat slipper vi röra täckena på vandrarhemmen. Själv har jag ett lätt och superlitet duntäckte från Sea To Summit. Så mycket skönare att sova med sitt eget täckte tycker jag! Lakan och täckte blir på detta sätt lättare och mindre packvolym än ett vanligt lakansset i bomull.

Så här lycklig blir jag av lite soldis mitt i molnslöjorna. En av få bilder på  min nyårsmustasch.

#1 – Teufelsberg. Spion-Berlin

Årets första äventyr blev en löptur under nyårsresan till Berlin. Vi har sett lite TV-serier om Berlin under kalla kriget, tex utmärkta Deutschland 83. I dessa visas då och då ett avlyssningscenter som ligger på en höjd utanför Berlin. Att springa dit verkade som en bra inledning på året.

Då vi bodde i Väst-Berlin hade vi lite tur, bara 6 km bort. Vägen gick genom ett bostadsområde kallat Grünewald. Precis innan grönområdet runt Teufelsberg fanns också en hel del öl-stugor.

Själva berget var rätt slitet nu, påminner rätt mycket om Högdalsområdet hemma i Farsta. Graffitti, nedlagd rodelbana, skräp, massa stigar – precis som Högdalstopparna.  Kopplingen till kalla kriget gav det lite extra spänning. Lite googlingar gav att här jobbade 1500 (!) människor med att fånga hemliga meddelanden när det var aktivt. Att regisören David Lynch försökt köpa berget för att anlägga en yoga-skola model MEGA-flum för kontakt med universum.  Samt att om ett år, 2020, kommer arkiven öppnas så man kan få veta vad de gjorde där inne. Tydligen används berget för träning också, men jag tror det är färre höjdmeter än vi har i Högdalen. Så är ju Berlin känt för att vara mycket platt, de har ju världens snabbaste marathonbana till exempel.

På vägen hem fick vi lite konstig Schweden-feeling när vi sprang förbi tre stora kraftstationer från Vattenfall. ”Vattenfall is sehr gut” hälsade oss taxi-chaffissen när vi kom. Tack tack.

 

Den nedslitna avlyssningscentralen Teufelsberg.

Vi hade lite tur som hamnade så nära. Finns gott om lånecyklar annars.

Telefonen (Apple Kartor) och klockan gav helt olika vägval. Klockan (Garmin 5x) hittade så här mysiga stigar vid sidan av villagatorna.

Läs gärna den här länken om ett konstprojekt om Teufelsberg. Roligt.

Vattenfalls verk. Mitt i infrastrukturen. Lite vansinniga i formen.

Yes. Mycket öl och fika ska det vara efteråt!

Finns många fina sjöar på Gotland

När jag hänger på norra Gotland får jag ibland höra uppfattningen att det bara är Blå Lagunen eller Tingstäde Träsk som det går att bada i. Men det finns många gamla kalkbrott och träsk. Det är bara att titta på en karta och ge sig ut att leta. Idag besökte jag Horsan i samband med min löptur i Bläse.

38085831_10155958890813759_5381542009834045440_nFinns många sjöar på Gotland. Uppe till höger ligger Blå Lagunen.

38046182_10155958770913759_1292311081900834816_n

Horsan, grymt fint. Provade dock inte att bada men det ska finnas upp till 1,5 meters djup. Lär mer på https://www.lansstyrelsen.se/gotland/besok-och-upptack/naturreservat/horsan.html

Annars blev det 1000 meters intervaller. Körde 5 stycken under 4 min styck men sen blev jag för trött för den sista. Målet att ta milen under 40 minuter en gång i livet. Så jag får kämpa på lite till.

Går det att dricka Östersjöns vatten direkt trots saltet?

Det är ju varmt och diskuteras vätskeersättning här och var. När vi dricker stora mängder vatten är det viktigt att tillsätta salt för att inte drabbas av för hög utspädning av kroppen (pga så kallad osmos, kan orsaka vattenförgiftning / hyponatremi).

När jag googlar på detta får jag fram (länkar nedan):

  • Att fysiologisk saltlösning, kroppens egen salthalt, är ca 9 promille koksalt.
  • Att Östersjön i stora delar innehåller 7-8 promille salt ( inte hittat jonsammansättning).

Betyder det att vi kan dricka Östersjövatten rakt av, om man bara överväger salthalten? Mina sökningar visar ju att salthalten är lägre än i kroppen. Myten är ju att det är dödligt att dricka havsvatten för att det är så salt att kroppen torkas ut. Men Östersjöns vatten kanske är tillräckligt utspätt?

Själv brukar jag på vandringar/löpningar rena sjövatten med ett vattenfilter som tar bort bakterier och sen tillsätter jag salt. Det borde i så fall räcka att filtrera Östersjövatten.

Någon som kan det här bättre och förklara om det funkar att använda ”havs”-vattnet som vätskeersättning m.a.p. salthalten?

Kroppens salthalt:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fysiologisk_saltlösning

Salthalt i Östersjön: https://www.lth.se/fileadmin/havsportalen/Projektbilder/Nya_Havsportalen/s25osjon_salthalt.pdf

Enkel vattenrenare, en sådan har jag och är mycket nöjd:

https://www.vandringstjejen.se/mini-sawyer-vattenrening-perfekt-pa-vandringen/

Adelsö runt

Semestern inleddes med leden Adelsö runt, 14 km, på en ö utanför Stockholm.

Det var en lagom lång tur för en eftermiddag. Och jag vill verkligen hylla alla leder som går i cirkel så det är enkelt att planera resandet.

Mycket bra uppmärkt och mestadels bra väg. Bitvis dock lite kullersten, så dra ingen vagn här.

Betyget blir fem promenadskor av fem möjliga.

  Tydlig skyltning gillar vi! 

Sommarläsning Connelly, Sabuni, Moberg och Schulman

utvandrarna

Härligt med sommarläsning. Har inte haft något intresse av jobblitteratur så det har varit lite allt möjligt. Tycker det är skönt att samla några rader om det som intresserat mig.

 

Utvandrarna Vilhelm Moberg

1. Sommarens stora utmaning var utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Först ut var första delen – Utvandrarna. Jag har varken läst böckerna eller sett film eller musikal. Boken var lite magisk i början med beskrivningen av Sverige i tiden när utvandringen började. Undrar hur sann den är? Jag känner att det var ett trist samhälle med ytterst små möjligheter för en människa att påverka sitt liv. Hu. Drängar som blev misshandlade och en konstant brist på möjligheter för de flesta. Intressant att följa dessa människors beslutsprocess till att de till slut ger sig iväg någonstans som de egentligen inte vet något om. Man måste ha det dåligt för att något helt okänt ska verka lockande. Kreativt skrivet också. Nu läser jag nästa del när resenärerna kommer in i USA. Underbar läsning.

Det nya Sverige Nyamko Sabuni

2. Parallellt med den läste jag Det nya Sverige av Nyamko Sabuni. Intressanta perspektiv på integration. Har inte förstått det här begreppet ”kulturrelativism” tidigare. Boken går snabbt att läsa och gav mig en ökad förståelse hur långt vi kommit på vägen mot ett mångkulturellt Sverige. Också en del perspektiv på debatten om integration.

Michael Connelly – Fallet

3. Michael Connelly – Fallet. Ingen semester utan en deckare. Så det blev en favorit:  Harry Bosch – deckare. Denna gång om slutet av Harry Bosch karriär. Det är nog bra att det är slutet. Blir ingen mer Bosch för mig. Intrigen lyfter inte riktigt och den hänger inte samman. Adjö Michael Connelly – många mysiga timmar är slut nu.

Skynda att älska Alex Schulman

4. Alex Schulman Skynda att älska. Alex som person intresserar mig. En person som många, liksom jag, verkar uppfatta som osympatisk vinner ändå så stor publik. Alex är för mig ett förkroppsligande av något som för mig är någon slags ny kommunikationslogik i vårt samhälle. Han poddar och driver försäljning av sitt vin. Bygger upp sitt ekosystem av kultur och produkter. Min omgivning sa att man får en djupare bild av Alex genom boken. Det fick jag! Det är ett fint porträtt av en fader och kärleken till en förälder. Min pappa dog när jag var i samma ålder som Alex, men jag känner inte igen mig alls i reaktionerna. Alla är väl olika. Bra skrivet – men kvar återstår nyfikenheten på Alex. Jag vill inte läsa mer om TV-personligheter från 1900-talet. Jag vill dock läsa mer om hur Alex snubblade ut i livet. Hur såg hans verklighet ut då? Varför kände han sig manad att vara så elak mot andra? Hoppas han skriver den.

Sen ligger så klart nu en hög påbörjade böcker vid sängen efter sommaren. Som det ska vara. Räcker nog fram till jul.

 

 

Sörmlandsleden etapp 4 – Tyresta by – Handen

Gick denna led 27 juli 2014. Som vanligt skönt att gå men inte den bästa etappen på Sörmlandsleden. Känns som en transportsträcka mellan etapp 3 (underbar) och etapp 5 (också härlig).

Turen började med ett rejält åskväder. Som många åskskurar går de över snabbt så jag tycker inte man ska bry sig så mycket om regn. Oftast går det bra ändå. Trots regn på väderprognosen och skurar i bilen blev det en ganska torr tur.

9 km fick jag det till. Tog 2 timmar.

20140728-103504-38104426.jpg

 

Inte den finaste delen av Sörmlandsleden.

20140728-103437-38077212.jpg

 

Regnigt på vägen fram.

20140728-103438-38078177.jpg

 

Haha. Motorväg vid vandringsleden. Som sagt. Inte finaste etappen.
20140728-103440-38080908.jpg

 

Framme vid Tyresta by. Härligt.

 

 

 

1 aug Anåfjället

Riktigt kargt fjäll som ger Lapplandskänsla. Enorm utsikt och i början var vi helt själva. Höjdmeter bränner så skönt i musklerna. Åt lunch på vägen ner vid en liten fjällsjö halvvägs upp till toppen.

Transport:

Tid:

  • 4 timmar och 20 minuter med raster.

Längd:

  • 10 km, 584 höjdmeter totalt enligt GPS

20130803-173347.jpg

 

Märkningen i fjällen är lite sporadisk. Här och där dyker mycket rejäla stolpar upp.